Träningsvärken molade fortfarande lite när Trollmor klev upp för att skjutsa Lilltrollet till tandläkaren och hon log lite inombords. För två dagar sedan fick hon nämligen tummen ur det berömda aschlet och tog sig iväg till lunchträningen på jobbet. Det var precis lika jobbigt som hon mindes och hon var precis lika ringrostig som hon befarade. Passet blev i alla fall genomfört och den där sköna känslan av trötthet infann sig ganska snart efteråt.
Nio dagar tidigare hade Trollmor ställt sig på vågen för första gången på ett par månader. Den visade på obarmhärtiga 85 kilo. Långt ifrån någon drömvikt... Det var i alla fall inte så illa som befarat, tänkte hon och bet sig i läppen.
En vecka senare hade vikten sjunkit till 84,6 kilo. Inget superresultat direkt, men ner är ner tänkte Trollmor och var ganska nöjd ändå.
Trollmor bestämde att måndagar fick bli invägningsdag och att ett par jeans fick bli delmålsplagg. Nu är starten gjord. Bara loppet kvar!
fredag 24 januari 2014
torsdag 2 januari 2014
Trollmors nystart
Men det var väl själva sjutton, tänkte Trollmor när hon såg sig själv i spegeln. Att det skall vara så omöjligt att få den där hopplösa trollkroppen att bli lite mindre.
Hon bestämde sig igen (vilken gång i ordningen hade hon för länge sedan glömt) för att börja om med sin resa.
Trollmor bestämde att resan inte skulle börja direkt. Inte heller imorgon eller efter helgen utan efter två veckor. Tiden fram till startdatumet tänkte hon använda för att läsa på om den metod hon tänkte använda. Hon bestämde att dagens utflykt med Lilltrollet skulle gå till det lokala biblioteket för att låna några böcker om den mycket omtalade "fettdieten". Vad passar bättre än det till en riktig trollfamilj?
Planering är A och O i detta med krympning av en ytterst motvillig trollkropp och denna gång hade hon inte tänkt att brista på den punkten i alla fall. Hon tänkte se till att förstudien skulle bli grundlig och detaljerad. Till och med Stortrollet skulle bli övertygad denna gång!
Och så började Trollmors resa ännu en gång och nu var hon mer motiverad än någonsin.
Hon bestämde sig igen (vilken gång i ordningen hade hon för länge sedan glömt) för att börja om med sin resa.
Trollmor bestämde att resan inte skulle börja direkt. Inte heller imorgon eller efter helgen utan efter två veckor. Tiden fram till startdatumet tänkte hon använda för att läsa på om den metod hon tänkte använda. Hon bestämde att dagens utflykt med Lilltrollet skulle gå till det lokala biblioteket för att låna några böcker om den mycket omtalade "fettdieten". Vad passar bättre än det till en riktig trollfamilj?
Planering är A och O i detta med krympning av en ytterst motvillig trollkropp och denna gång hade hon inte tänkt att brista på den punkten i alla fall. Hon tänkte se till att förstudien skulle bli grundlig och detaljerad. Till och med Stortrollet skulle bli övertygad denna gång!
Och så började Trollmors resa ännu en gång och nu var hon mer motiverad än någonsin.
torsdag 6 oktober 2011
Åttonde kapitlet
Konferens.
Konferenser betyder mat, fika, mat, fika, ännu mera mat samt en hel del konferensgodis.
Trollmor var lite, eller vid närmare eftertanke mycket, nervös för all mat på konferensen. Skulle hon kunna hålla sig i shack?
Svaret är: JA!
Inget överätande av fikabrödet.
Ingen alkohol som matar fettvalkarna extra mycket.
Inget itvingande av den goda maten, bara för att den var smaskig.
Och framför allt: Inte en enda bit av koferensgodiset!
Vid ett tillfälle höll den lilla röda godisjäveln på att vinna över Trollmor. Hon tog en hård karamell (med motivationen att en hård karamell har färre kalorier än sega kolor) och stoppade den i munnen. Godisjäveln satt där på hennes axel och myste. Han trodde verkligen att han vunnit. Men tänk så fel han hade. Efter ett par sekunder vaknade Trollmor upp ur godisjävelns våld och funderade på vad hon gjorde där med en godis i munnen. Det är inte värt det tänkte hon och spottade ut karamellen i papperskorgen.
Godisjäveln följde skrikande efter karamellen ner i korgen och kunde inte förstå hur han kunnat ha så fel. Kanske har hans grepp om Trollmor börjat släppa på riktigt...
Det har inte blivit någon vattengympa på nästan två veckor för Trollmor. Förkylning och annat har kommit emellan och nu är hon verkligen sugen på att komma igång igen. Ikväll blir det ett ordentligt pass och hon ska försöka att ge gärnet, dock utan att fresta på det onda knäet och den besvärliga ljumsken som alltid bråkar när det är dags att träna.
Frågan är bara hur det blir med vattengympan efter jul, när familjen Troll har flyttat till sitt nya hus. Trollmor kände sig lite rädd vid tanken på att komma långt bort från sin älskade simbasäng. Att komma långt bort betyder mer planering, fler möjligheter att hitta orsaker att inte åka iväg samt svårare att hitta barnvakt till Lilltrollet om det skulle behövas.
Nå ja...
Denna gång ska det fungera. Inga ursäkter mer.
Konferenser betyder mat, fika, mat, fika, ännu mera mat samt en hel del konferensgodis.
Trollmor var lite, eller vid närmare eftertanke mycket, nervös för all mat på konferensen. Skulle hon kunna hålla sig i shack?
Svaret är: JA!
Inget överätande av fikabrödet.
Ingen alkohol som matar fettvalkarna extra mycket.
Inget itvingande av den goda maten, bara för att den var smaskig.
Och framför allt: Inte en enda bit av koferensgodiset!
Vid ett tillfälle höll den lilla röda godisjäveln på att vinna över Trollmor. Hon tog en hård karamell (med motivationen att en hård karamell har färre kalorier än sega kolor) och stoppade den i munnen. Godisjäveln satt där på hennes axel och myste. Han trodde verkligen att han vunnit. Men tänk så fel han hade. Efter ett par sekunder vaknade Trollmor upp ur godisjävelns våld och funderade på vad hon gjorde där med en godis i munnen. Det är inte värt det tänkte hon och spottade ut karamellen i papperskorgen.
Godisjäveln följde skrikande efter karamellen ner i korgen och kunde inte förstå hur han kunnat ha så fel. Kanske har hans grepp om Trollmor börjat släppa på riktigt...
Det har inte blivit någon vattengympa på nästan två veckor för Trollmor. Förkylning och annat har kommit emellan och nu är hon verkligen sugen på att komma igång igen. Ikväll blir det ett ordentligt pass och hon ska försöka att ge gärnet, dock utan att fresta på det onda knäet och den besvärliga ljumsken som alltid bråkar när det är dags att träna.
Frågan är bara hur det blir med vattengympan efter jul, när familjen Troll har flyttat till sitt nya hus. Trollmor kände sig lite rädd vid tanken på att komma långt bort från sin älskade simbasäng. Att komma långt bort betyder mer planering, fler möjligheter att hitta orsaker att inte åka iväg samt svårare att hitta barnvakt till Lilltrollet om det skulle behövas.
Nå ja...
Denna gång ska det fungera. Inga ursäkter mer.
onsdag 28 september 2011
Sjunde kapitlet
Förkylning.
Fy för Sören...
Ungefär så tänkte Trollmor när hon tvingade sig att gå hem från jobbet på tisdagen. Halsen värkte och minsta ansträngning gjorde att hostandet aldrig ville ta slut.
Väl hemma somnade hon på soffan medan Stortrollet och Lilltrollet gick till öppna förskolan för att leka.
När hon vaknat upptäckte hon en annan av sina svagheter. Småätande vid sjukdom.
En otrevlig ovana som dyker upp så fort hon blir det minsta förkyld. Tröstätande kanske proffesorerna skulle kalla det.
Faktum är att hon sällan är riktigt hungrig när hon är förkyld. Däremot dricker hon gärna en massa te och varm mjölk för att halsen ska kännas bättre. Och till teet och mjölken äter hon gärna skorpor, eftersom det var något som hon alltid fick när hon var liten och sjuk, hemma hos Trollmormor. Hon har visserligen slutat att ta socker på skorporna, men ändå... En skorpa blir lätt två som lätt blir tre, fem och sju.
Det är så lätt att motivera ätandet av en skorpa till för sitt sjuka ego och Trollmor är absolut inget undantag. Hon sätter snabbt i sig en hel radda skorpor och sedan, strax efteråt, kommer hon på att det inte är så smart att göra så. Men det är så dags då...
När man är förkyld blir det ingen träning heller...
Det innebär att det blir ännu mindre kalorier som går ut än vanligt. Vilket i sin tur innebär att kaloriintaget måste minskas å det grövsta för att det inte ska ge vågen skrämselhicka på måndag. Det bekymrade Trollmor riktigt ordentligt, men hon orkade inte riktigt göra något åt det.
Varför måste allt vara så mycket jobigare när man är sjuk, tänkte hon innan hon gick för att koka sig ännu en kanna te. Utan skorpor denna gång...
Fy för Sören...
Ungefär så tänkte Trollmor när hon tvingade sig att gå hem från jobbet på tisdagen. Halsen värkte och minsta ansträngning gjorde att hostandet aldrig ville ta slut.
Väl hemma somnade hon på soffan medan Stortrollet och Lilltrollet gick till öppna förskolan för att leka.
När hon vaknat upptäckte hon en annan av sina svagheter. Småätande vid sjukdom.
En otrevlig ovana som dyker upp så fort hon blir det minsta förkyld. Tröstätande kanske proffesorerna skulle kalla det.
Faktum är att hon sällan är riktigt hungrig när hon är förkyld. Däremot dricker hon gärna en massa te och varm mjölk för att halsen ska kännas bättre. Och till teet och mjölken äter hon gärna skorpor, eftersom det var något som hon alltid fick när hon var liten och sjuk, hemma hos Trollmormor. Hon har visserligen slutat att ta socker på skorporna, men ändå... En skorpa blir lätt två som lätt blir tre, fem och sju.
Det är så lätt att motivera ätandet av en skorpa till för sitt sjuka ego och Trollmor är absolut inget undantag. Hon sätter snabbt i sig en hel radda skorpor och sedan, strax efteråt, kommer hon på att det inte är så smart att göra så. Men det är så dags då...
När man är förkyld blir det ingen träning heller...
Det innebär att det blir ännu mindre kalorier som går ut än vanligt. Vilket i sin tur innebär att kaloriintaget måste minskas å det grövsta för att det inte ska ge vågen skrämselhicka på måndag. Det bekymrade Trollmor riktigt ordentligt, men hon orkade inte riktigt göra något åt det.
Varför måste allt vara så mycket jobigare när man är sjuk, tänkte hon innan hon gick för att koka sig ännu en kanna te. Utan skorpor denna gång...
fredag 23 september 2011
Sjätte kapitlet, träning och måndagsmått
Måndagen visade som sagt minus på vågen. 85,5 kg stode den på denna gång. -0,7 kg.
I den takten skulle det faktiskt bli omkring -15 kg på ett år. Inte helt fel.
men då gäller det att träningen funkar.
Träningen denna vecka har blivit lidande på grund av en sträkt ljumske och ett krånglande knä. Vatengympan har funkat, men alla övningar har inte gått att göra så kraftfullt som kanske skulle ha behövts för att det ska vara riktigt effektivt. men det viktigaste är kanske att röra på sig och inte att man tar ut sig maximalt varje gång.
Veckans träning har blivit följande:
- Promenad ett par gånger (över 10.000 steg)
- Vattengympa tisdag och torsdag
- Babysim (med hoppande och skuttande på huk för alla medföljande föräldrar) på fredag
I den takten skulle det faktiskt bli omkring -15 kg på ett år. Inte helt fel.
men då gäller det att träningen funkar.
Träningen denna vecka har blivit lidande på grund av en sträkt ljumske och ett krånglande knä. Vatengympan har funkat, men alla övningar har inte gått att göra så kraftfullt som kanske skulle ha behövts för att det ska vara riktigt effektivt. men det viktigaste är kanske att röra på sig och inte att man tar ut sig maximalt varje gång.
Veckans träning har blivit följande:
- Promenad ett par gånger (över 10.000 steg)
- Vattengympa tisdag och torsdag
- Babysim (med hoppande och skuttande på huk för alla medföljande föräldrar) på fredag
Sjätte kapitlet
En lång tid hade förflutit sedan Trollmor senast lyckats få tid över till att sätta sig ned vid datorn och skriva om sina vedermödor. Över en vecka faktiskt...
Men vilken vecka sedan...
Först började det med att Lilltrollet blev sjuk under vistelsen hos Trollfarmor och Trollfarfar, så när Trollmor och Stortrollet kom för att hämta sin guldklimp så var det ett gnälligt, trött och febrigt litet troll som de tog med sig hem. Det höll i sig hela helgen och en bit in på veckan. Inte riktigt som planerat.
Måndagen visade -0,7 kg på vågen. Lite mindre än planerat, men Trollmor gjorde sitt bästa för att inte deppa ihop och tänkte istället att det är bättre att det går sakta än att det inte går alls. Lite depp blev det ändå, men inte så mycket som hon hade befarat.
Någon crosstraining hanns det inte med på måndagsmorgonen, trots att det var inplanerat i schemat. Lilltrollet vaknade nämligen samtidigt med Trollmor och ville kissa, leka, läsa tidningen, äta frukost och läsa Bamse-bok. Helst samtidigt.
Trollmor ställde upp på kissningen samt läsandet av Bamse-boken, sedan fick Stortrollet ta över.
Därefter åkte Trollmor in till Stora Staden för att gå på kurs. Det var det största nederlaget hittills i "det nya livet". Som brukligt på kurser stod där en stor (läs: gigantisk) skål med godis av alla de slag. Precis de där sorterna som Trollmor är så svag för. Hon lyckades dock lägga band på sig... i ungefär två timmar. Sedan var det kört.
Hon tänkte: bara en, det kan jag klara av.
Det var FEL.
Det kunde hon inte och helt plötsligt låg där en hel hög med godispapper som hon inte riktigt kunde motivera.
Hon kunde inte låta bli att faschineras av den inverkan som godiset har på henne. Trots att hon på ytan hade bestämt sig så sitter där en liten sötsliskig snask-jävel på ena axeln och lurar henne att hon minsann kan ta en godis utan att vilja ha flera. Hon vet ju innerst inne att det aldrig fungerar utan att om hon släpper på tömmarna så rusar sockerhästen iväg och blir helt okontrollerbar.
Snart blir det konferens med jobbet och då blir det ju samma hemskheter igen. Men då har hon i alla fall Troll-Fia och Troll-Lotta med sig som kan binda fast henne vid stolen och övertyga henne om att sockerhästen är helt hopplös och tämjs bäst utan godis.
Nå ja.. Det kommer senare.
På tisdagen upptäckte Trollmor att hon hade alldeles för mycket att göra på jobbet och alldeles för lite tid att göra det på. Dessutom kändes det som en smärre katastrof när hon insåg att den lista hon gjort för att lättare kunna hålla koll på vad hon skulle göra var helt felaktig. Den var inte bara inkomplett, den var fel!
Paniken infann sig snabbt, som panik normalt brukar göra, men Trollmia lugnade henne och sade att det skulle ordna sig och att hon skulle hjälpa till så gott hon kunde.
Nå ja.. Det fanns inte så mycket tid över till att hitta på något annat eftersom det snart var vattengympadags och det måste fixas mat innan dess. Hon lämnade över ansvaret till Trollmia och åkte från jobbet.
Stressen stod Trollmor högt över öronen när hon satte sig i bilen och inte blev det bättre när hon skulle svänga ut på vägen utanför jobbet. Alla idiottroll verkade vara ute på vägen just då och naturligtvis behövde de köra förbi just där hon skulle ut. Efter vad som kändes som en halvtimme (i själva verket var det nog inte mer än en si så där fem-sju minuter) lyckades hon ta sig ut på vägen och satte av hemåt.
Inte förrän hon stod där på bassängkanten och hoppade, tjoade och skrek på alla badtroll lyckades stressen släppa en smula.
Den skulle dock hålla i sig i flera dagar till. Inte förrän på fredagen kunde hon känna att lugnet började infinna sig på riktigt.
Nu skulle hon i alla fall få en lugn och skön helg med Trollmormor och Lilltrollet. Dessutom skulle hela familjen åka och titta på hus på söndagen. Kanske skulle hon få en egen oas där stressen kan rinna av henne.
Kanske kanske...
Men vilken vecka sedan...
Först började det med att Lilltrollet blev sjuk under vistelsen hos Trollfarmor och Trollfarfar, så när Trollmor och Stortrollet kom för att hämta sin guldklimp så var det ett gnälligt, trött och febrigt litet troll som de tog med sig hem. Det höll i sig hela helgen och en bit in på veckan. Inte riktigt som planerat.
Måndagen visade -0,7 kg på vågen. Lite mindre än planerat, men Trollmor gjorde sitt bästa för att inte deppa ihop och tänkte istället att det är bättre att det går sakta än att det inte går alls. Lite depp blev det ändå, men inte så mycket som hon hade befarat.
Någon crosstraining hanns det inte med på måndagsmorgonen, trots att det var inplanerat i schemat. Lilltrollet vaknade nämligen samtidigt med Trollmor och ville kissa, leka, läsa tidningen, äta frukost och läsa Bamse-bok. Helst samtidigt.
Trollmor ställde upp på kissningen samt läsandet av Bamse-boken, sedan fick Stortrollet ta över.
Därefter åkte Trollmor in till Stora Staden för att gå på kurs. Det var det största nederlaget hittills i "det nya livet". Som brukligt på kurser stod där en stor (läs: gigantisk) skål med godis av alla de slag. Precis de där sorterna som Trollmor är så svag för. Hon lyckades dock lägga band på sig... i ungefär två timmar. Sedan var det kört.
Hon tänkte: bara en, det kan jag klara av.
Det var FEL.
Det kunde hon inte och helt plötsligt låg där en hel hög med godispapper som hon inte riktigt kunde motivera.
Hon kunde inte låta bli att faschineras av den inverkan som godiset har på henne. Trots att hon på ytan hade bestämt sig så sitter där en liten sötsliskig snask-jävel på ena axeln och lurar henne att hon minsann kan ta en godis utan att vilja ha flera. Hon vet ju innerst inne att det aldrig fungerar utan att om hon släpper på tömmarna så rusar sockerhästen iväg och blir helt okontrollerbar.
Snart blir det konferens med jobbet och då blir det ju samma hemskheter igen. Men då har hon i alla fall Troll-Fia och Troll-Lotta med sig som kan binda fast henne vid stolen och övertyga henne om att sockerhästen är helt hopplös och tämjs bäst utan godis.
Nå ja.. Det kommer senare.
På tisdagen upptäckte Trollmor att hon hade alldeles för mycket att göra på jobbet och alldeles för lite tid att göra det på. Dessutom kändes det som en smärre katastrof när hon insåg att den lista hon gjort för att lättare kunna hålla koll på vad hon skulle göra var helt felaktig. Den var inte bara inkomplett, den var fel!
Paniken infann sig snabbt, som panik normalt brukar göra, men Trollmia lugnade henne och sade att det skulle ordna sig och att hon skulle hjälpa till så gott hon kunde.
Nå ja.. Det fanns inte så mycket tid över till att hitta på något annat eftersom det snart var vattengympadags och det måste fixas mat innan dess. Hon lämnade över ansvaret till Trollmia och åkte från jobbet.
Stressen stod Trollmor högt över öronen när hon satte sig i bilen och inte blev det bättre när hon skulle svänga ut på vägen utanför jobbet. Alla idiottroll verkade vara ute på vägen just då och naturligtvis behövde de köra förbi just där hon skulle ut. Efter vad som kändes som en halvtimme (i själva verket var det nog inte mer än en si så där fem-sju minuter) lyckades hon ta sig ut på vägen och satte av hemåt.
Inte förrän hon stod där på bassängkanten och hoppade, tjoade och skrek på alla badtroll lyckades stressen släppa en smula.
Den skulle dock hålla i sig i flera dagar till. Inte förrän på fredagen kunde hon känna att lugnet började infinna sig på riktigt.
Nu skulle hon i alla fall få en lugn och skön helg med Trollmormor och Lilltrollet. Dessutom skulle hela familjen åka och titta på hus på söndagen. Kanske skulle hon få en egen oas där stressen kan rinna av henne.
Kanske kanske...
tisdag 13 september 2011
Femte kapitlet, måndagsmått
Trollmor hade, efter råd från Trollfia, bestämt sig för att väga sig varannan vecka och mäta sig varannan. Eventuella resultat borde visa sig lite tydligare då och inte vara så känsliga för eventuella svajningar som kan förekomma i den kvinliga naturen. Fiffigt värre!
Denna måndags mått blev alltså som följer:
HA: 35,5
VA: 35,2
HL: 70
VL: 70,5
M: 104
R: 114,5
UB: 91
Pinsamt, skämmigt och alla andra liknande synonymer var vad Trollmor tänkte när hon läste av måtten från måttbandet. Men nu ska det i alla fall inte bli värre tänkte hon.
Hon gick till garderoben och plockade fram ett par riktigt snygga jeans som hon köpte för ett år sedan. Hon tittade noga på dem och föreställde sig hur snygga de skulle vara på henne om ett par kilon. Målplagg nummer ett var valt.
Denna måndags mått blev alltså som följer:
HA: 35,5
VA: 35,2
HL: 70
VL: 70,5
M: 104
R: 114,5
UB: 91
Pinsamt, skämmigt och alla andra liknande synonymer var vad Trollmor tänkte när hon läste av måtten från måttbandet. Men nu ska det i alla fall inte bli värre tänkte hon.
Hon gick till garderoben och plockade fram ett par riktigt snygga jeans som hon köpte för ett år sedan. Hon tittade noga på dem och föreställde sig hur snygga de skulle vara på henne om ett par kilon. Målplagg nummer ett var valt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)